Jag tillhör en minoritet. Jag är 90-talist och har ett genuint intresse för västerländsk konstmusik, såsom den fortfarande framförs i konserthusen. Samtidigt vet jag med mig att jag mitt sätt att vara generellt sett återspeglas i min egen generation. Jag har inte mycket tålamod. Jag ser gärna snabba svängar. Saker ska gå fort. Frågan är: om jag hade möjligheten att gå på konsert varje vecka, skulle jag göra det? Jag måste nog erkänna att det blir ett nej där. Jag med mitt genuina konstmusikintresse (för det är genuint) kommer aldrig att aktivt kämpa för symfoniorkestrarnas överlevnad. För konserthusupplevelsen. Medan jag glatt betalar min Spotify-månadsavgift kommer jag utan tårar se på hur allt fler större ensembler får lägga ner sina verksamheter.

Mozarts, Beethovens, Vivaldis och Brahms musik kommer inte att dö ut. Men jag tror att det kommer att upplevas på annorlunda sätt i framtiden. Nya flerdimensionella audio-visuella spektakel. Fri från konserthusritualen. Utan fin kostym.

Mer tänker jag inte tro idag.

Musikalisk.se

På det sättet har det sett ut inom den västerländska konstmusiken i århundraden. Kompositören är i en klass för sig. Hans verk ska framföras enligt hans plan (och jag använder “hans” på grund av den manliga dominansen bland klassiska kompositörer), eller så nära planen som det bara i möjligt.

Under mitten av 1900-talet började detta ifrågasättas. Behöver det verkligen vara på det här sättet. Kan inte en kompositör skapa förutsättningar för en musikalisk upplevelse, men sedan kliva åt sidan medan instrumentalisterna eller kanske till och med publiken får en viktigare roll i skapandet? Idén om att kompositören kan ta en mer “passiv” roll har sitt ursprung i Zen-buddhismen, som konstmusiker gradvis började intressera sig för under den här perioden. I grunden handlar Zen just om passivitet – att man tar avstånd från att försöka styra livets händelseförloppet genom ständiga intentioner och planer, och istället låta världen göra jobbet.

Det är förstås en förenkling från en som inte alls studerat Zen-buddhism, men det är mycket intressant filosofi som gett upphov till den aleatoriska musiken – den “slumpmässiga” musiken. Den store pionjären är, som många känner till, John Cage. Lyssna till hans Music of Changes (1951)!

Musikalisk.se

Men en sångare är en musiker, och en tonsättare är en musiker också. Idag är det svårt att styrka påståendet att en musiker måste vara någon som har erfarenhet av instrumentspelande. Många som har det som jobb att skapa musik rör inte ens några liveinstrument om dagarna (och många använder inte ens midi-instrument).

Jag känner själv ständigt det där tryckande behovet av att bli bättre på ett musikinstrument. Jag har god erfarenhet av körsång men är inte någon fantastisk sångsolist. Vidare har jag väl totalt fyra års erfarenhet av pianolektioner, men är inte heller någon lysande pianist. Man kan inte ens be mig om grundläggande tjänster, som “ackompanjera det här stycket åt mig med enklare ackord”, utan att jag måste förbereda mig. Jag läser noter bra, men har inte fingerförmågan än.

Framför allt tycker jag inte att det är så fantastiskt roligt att spela piano. Jag älskar när jag har lärt mig ett stycke, men när det gäller övandet så känns det som det finns så oändligt många saker jag hellre skulle öva på. Som att bli en bättre midi-orkestrerare. Jag vet ju att jag inte kommer att bli någon pianist. Det känns bara som att man ska ha “basic keyboard skills” om man ska arbeta med musik. För att traditionen säger att så är fallet. Och traditionen har fortfarande rätt, i mångt och mycket, tyvärr.

Så jag fortsätter kämpa på med mina pianolektioner. Så fort det blir stressigt så är det emellertid alltid pianoövandet som tar skada, vilket ju är dumt, men det är ändå så det måste bli när det inte bidrar till ens utbildning, och knappast till ens ekonomiska stabilitet.

Men hädanefter kommer jag aldrig tveka att kalla mig själv musiker. Även om jag är en dålig pianist.

Musikalisk.se

Att ta ett djupt andetag är att göra sig själv en tjänst och skaffa ett par bra datorhögtalare – produkter som du kan läsa om på den här sidan. Och det behöver inte vara dyrt – tvärtom finns det en lång rad prisvärda, billiga datorhögtalare som man kan införskaffa och berika sitt hemmamusikliv. Vad ska man ha för märke då? Det beror på vad man värderar högst. Följ länken så hittar du exempel på bra billiga högtalare från bland andra Logitech och Creative (vilka nog kan ses som de två “jättarna” på marknaden för datorhögtalare).

Du kanske är av uppfattningen att dina gamla högtalare som följde med din stationära dator från slutet av 90-talet fortfarande duger hyfsat bra. Jag tänkte likadant, tills jag köpte ordentliga högtalare och insåg vad jag under en lång period gått miste om. Datorhögtalarna har visserligen inte utvecklats så mycket under de senaste åren, men det är förvånansvärt ofta man ser sådana där riktigt gamla grådaskiga pjäser i hemmen – ofta lite halvt gömda bakom den nya, snygga datorskärmen.

Jag själv? Jag äger ett par Logitech Z623. Ett lysande köp, som blev ännu mer lysande med tanke på att jag hade 50% rabatt.

Musikalisk.se

Körsång gör dig frisk och smart, säger en artikel från DN, som visserligen har legat uppe ett tag, men som inte blir mindre aktuell för det. Det går nämligen att visa på körsångens positiva effekter rent biologiskt. Flera olika positiva hormoner, såsom testosteron och oxytocin, stimuleras av körsång. Man blir inte bara glad, utan kroppens läkningsprocesser förbättras också. Att det spelas musik vid begravningar är inte konstigt. Att musikterapi existerar är inte heller underligt.

Så att jag nu längtar tillbaka lite till körsången är väl inte oväntat heller. Har man väl vant sig vid en god dos körenergi varje vecka så är det inte så lätt att vänja sig av vid den. Universitetskören gör just nu Mozarts Requiem. Det är ju ett fantastiskt stycke. Men samtidigt …

Ja …

Musikalisk.se

Samtidigt ville man röra sig bort från de musikaliska konventioner som åstadkommits av kompositörer som Haydn och ovan nämnda Mozart. Wienklassicismen förknippas med symmetri, elegans, och ett oerhört fokus på form och fason. Musikaliska små teman och motiv lever inte för sin egen skull i klassicistisk musik – de lever för formen. De så att säga fyller en funktion.

Under Romantiken blev teman och motiv allt viktigare när det handlade om att bygga musikaliska verk. Särskilt stor betydelse hade ofta styckets första lilla “musikaliska idé”, och i synnerhet i Brahms. Om man delar upp exempelvis en stråkkvartett skriven av Brahms i längre fraser efter vad som framgår som tematiskt sammanhängande så ser man snabbt hur varje del agerar “konsekvens” av en tidigare del. I takt 133 i Brahms andra stråkkvartett i A-moll har vi exempelvis ett dramatiskt, snabbt och accentuerat parti som låter helt annorlunda än styckets lugna, melodiska inledning. Kollar man dock närmare så ser man hur de båda delarna hör samman. Jämför förstafiolen i takt 3 med den i takt 133 om du har tillgång till noterna!

Anledningen till att jag babblar om det här är att det är tänkt att jag snart ska skriva en egen stråkkvartett – i just Brahms stil. För att göra det är det viktigt att förstå hur kompositören får sin musik att växa och variera sig utan att den där kopplingen till styckets början försvinner på vägen.

Man kan ju göra allt möjligt med ett litet inledande tema. Man kan transponera det, man kan fragmentera det, man kan justera vissa intervall, man kan ändra dynamiken, man kan göra rytmen annorlunda, och vända om det.

Men det är svårt, svårt, svårt att skriva en stråkkvartett i Brahms stil.

Musikalisk.se

Jag jobbade stenhårt med sonaten så att jag skulle få till ett fullständigt, första utkast inför feedbacktimmen med workshopledaren för några dagar sedan. Jag försökte hitta den rätta balansen mellan att använda Mozarts material rakt av, och att utveckla det. I återtagningen, som många känner till, är det ofta ganska många passager som är direktöversatta från expositionen. Dock sker det en väldig massa utveckling av tematiskt material i både genomföringen och återtagningen, och jag fick kritik för att inte ha utvecklat tillräckligt mycket.

Det är en svårt balansgång det där, för så fort man är lite för “crazy” så tappar man tråden (den röda) och enhetligheten och symmetrin försvinner på ett kick. Ingen kunde balansera upprepningar med nymodigheter som Mozart.

Vidare komponerade jag ihop en passage som jag helt och hållet baserade på en sektion av expositionen, men försökte ta det ett steg extra mot slutet för att överraska lyssnaren, med successivt accelererande förändringar i harmonin (en ökning av den “harmoniska rytmen” för att tala musikspråk). Jag var nöjd med det jag åstadkommit, men funderade om jag mot slutet (då allt bara gick väldigt snabbt) om jag kanske höll på att gräva min egen grav genom att döda “la grande finale” innan den ens spelats. Workshopledaren bekräftade att så var absolut fallet, och menade på att “utveckling” inte behöver innebära att man komplicerar saker.

Så vad som gäller nu är:

• Mer utveckling av tematiskt material utan att påverka balansen
• En utökning av både genomföring och återtagning
• Gör om slutet till något mindre värdelöst

Ett rätt själviskt inlägg det här – tillägnat endast mig själv för egen vinning. Det är mina förhoppningar att åtminstone någon har lärt sig något i alla fall. Någon förutom jag. Kanske har någon lärt sig att Mozarts 14:e pianosonat går i C-moll.

Musikalisk.se

Sedan jag började läsa aktivt om musik har jag börjat lyssna till långt mycket mer musik än någonsin förut. Det innebär inte att jag inte har kvar mina gamla favoriter. Opera och filmmusik upptar fortfarande mest tid. Men det har plötsligt blivit intressant med sådant som inledningsvis bara låter som oljud.

Tidigare har jag kritiskt beskådat den akademiska eliten som bara säger att de uppskattar de galna, experimentella oljud som kompositörer som Varèse och Stockhausen producerar. Vid det här laget har jag knappast själv nått den där eliten, men jag har förstått så mycket att det inte handlar om att vilja vara “sofistikerad”, det handlar om att lära sig se på musik på andra sätt. “Musik ska vara vacker eller catchy” säger många, ibland rakt ut, ibland undermedvetet till sig själva. Men musik kan vara mer än så, och att vidga sina musikaliska vyer är att inte ha så förutfattade meningar om vad musik ska vara eller ge. Musik som inledningsvis får en att vilja stänga av öronen frammanar vissa emotionella responser om man faktiskt fortsätter lyssna. Varför då? Vad i musiken får en att känna sig …

… illa till mods?

… vemodig?

… förbannad?

Jag tror att det handlar mycket om det. Lyssna med en annan inställning. Och just genom läsning om musik får man ta del av de där andra perspektiven som är så viktiga för att musiken ska bli mer än vad den är automatiskt. Just nu läser jag Charles Rosens “A Classical Style”. Riktigt intressant läsning om Mozart och de andra grabbarna från det sena 1700-talet!

Musikalisk.se

Jag ska inte sticka under stolen med att sidan delvis skapades för att marknadsföra Filmscore.se. Det är inte överdrivet lätt att få alla relevanta besökare man vill ha till en sida som inte har ordet “filmmusik” i namnet. Det är emellertid betydligt roligare att driva Filmscore idag än det var för ett år sedan. Besökarantalet, om man jämför de två perioderna 1 januari 2011 – 18 september 2011 och 1 januari 2012 – idag så har det växt med ca 265 %.

Jag kände att jag behövde några sorts permanenta sidor. Planen var annars kort och gott att lägga upp ett soundtrack-tips i veckan på sidans blogg. Jag skrev i slutändan några korta tipsartiklar som helt enkelt handlar om att uppleva filmmusik. Hur kan man dra nytta av Spotify för att hitta bra filmmusik (spellistor och så vidare). Hur kan man dra nytta av Youtube? Jag komponerade också ihop en artikel om filmer med världsmusik.

Det är mitt första försök till att sätta ihop en hyfsad n.nu-sida. Systemet är verkligen fantastiskt. Det går fruktansvärt snabbt och så gott som alla sådana där optimeringsgrejer som tar en stund att få till i vanliga fall går på ett kick – automatiskt. Sedan återstår det väl att se om man faktiskt kan få några besökare till en sådan sida också.

Det som gör det extra roligt med filmmusiksidorna nu är att jag under hela året faktiskt kommer att plugga opera- och filmmusik. Sedan under studieåret 2013-2014 kommer jag att skriva musik till en film som ett av sista årets projekt. Jag ser oerhört mycket fram mot detta, naturligtvis. Kanske jag till och med startar en tredje filmmusiksida där jag lägger fokus på att skriva filmmusik. Men det kommer definitivt att få vänta.

Musikalisk.se

Precis som det finns bokföringsprogram online så finns det också faktureringsprogram. www.faktura24.se är ett sådant. Faktura24 erbjuder en småföretagare som jag den ypperligare möjligheten att faktiskt skicka en faktura gratis i månaden (jag som studerar tar ju sällan fler än ett uppdrag på en månad – som inte har med mina egna sidor att göra, det vill säga). Sedan skickar de flesta förstås fler fakturor, men månadspriserna på Faktura24 är helt klart överkomliga. Dessutom, eftersom du hade turen att hitta in på Musikalisk.se, så trollar jag med nöje fram en kod till dig som ger dig 10 % på företagets tjänster - FA10.

Och som jag nämnt tidigare så kan man göra hela bokslutstjosan och deklarationen online som enskild företagare. Det är lätt att vara webbutvecklare. Om jag sedermera vill dra igång ett musikföretag så kommer det nog inte att kännas som ett jätteprojekt.

Musikalisk.se