Varför skriver jag? Jag har skrivit i hela mitt liv, om inte fakta- eller blogginlägg på mina flera hemsidor, så små berättelser eller kåserier i andra sammanhang. På senare tid har jag börjat studera manusförfattande för scen och film och njuter i fulla drag av att få skriva kreativt igen. Detta är något som jag ägnade mig åt rätt mycket under de första sisådär 15 åren av mitt liv (undantaget de första åren, möjligen), innan jag blev lite insnöad på musik vid sisådär 17 års ålder.

Skrivande är ändå lite av ett livselixir för mig – ett sätt att förstå världen och skapa strukturer kring oreda. De mytologiska aspekterna av berättande har alltid fascinerat mig. Vi är ju så väldigt beroende av berättelser i hur vi förstår oss själva och vår omgivning. Om man bara placerar ord i en viss följd så kan man få fason på det sammelsurium av förvirrade intryck och händelser som är våra liv. Se samband och upprepningar. Finna oss själva och det vi vill vara. Skaffa oss etiketter och titlar. Att skriva för mig är ett sätt att tänka och ett sätt att lära sig.

Jag blir genuint glad av snygga ord och formuleringar. En klockren sångtext, vare sig den är komisk eller seriös, kan jag finna oerhört drabbande. Att sätta ord på känslor är att verkligen testa språkets begränsningar och därför blir jag alltid imponerad när någon lyckas extra bra med det.

Jag är samtidigt en sådan som dras långt mycket mer till dramatik och manus än till prosa. Detta ter sig förmodligen märkligt för sådana som gillar böcker och noveller. Dramatik och manus är mer begränsat, och man ansvarar inte själv för slutprodukten. Men jag har en livslång kärlek till att se och uppleva berättelser – jag gillar att låta syn- och hörselintryck guida hur jag tar in en berättelse. När jag var liten var jag ett stort fan av radioteater och konsumerade det i stor utsträckning. När jag var äldre intresserade jag mig ganska tidigt för opera och olika former av musikdramatik. Under gymnasiet utvecklade jag mitt starka filmintresse, vilket ledde till att jag skrev mina första manus under mitt kandidatprogram i komposition som jag läste vid University of Sussex. Sedan under de senaste åren har det kommit mer och mer att jag upptäckt teater. Jag har börjat skådespela i större utsträckning själv och sett ett manus som jag skrivit framföras. Och att se sitt manus framföras och tolkas är för mig en nästan ännu större njutning än skrivprocessen.

Sedan om man går in närmare på jämförelsen mellan böcker och dramatik så är det till en viss del en tålamodsfråga. Jag gillar att uppleva teater eller läsa en pjäs eller se en film för att det är komprimerat och jag har svårt ibland att sitta och läsa ur en bok i timmar i streck. Jag har också skrivit en del sångtexter och intresserar mig för konsten att fatta sig kort. Att baka in mycket mening i en enskild fras som det bara går. Det handlar om att hitta en sorts rytm, och det bottnar kanske i att jag alltid har hållit på med musik. Musikteater är mitt kanske allra största intresse där teater och sång får samexistera.

Jag tycker att jag är duktig på att ta och ge kritik. Jag ser mig inte som färdiglärd på något sätt och tycker jag lär mig otroligt mycket av att läsa andras texter och ge feedback. Jag var anställd som mentor vid University of Sussex när jag studerade där och fick då öva mycket på just att ge feedback.

Vilka är mina svagheter som författare? Jag tycker väldigt mycket om abstraktion, och kan ibland skriva kanske lite för luddigt suggestivt på bekostnad av att andemeningen i berättelsen går fram tillräckligt tydligt. Det har under året som gått då jag läst både pjäsförfattande och filmmanusförfattande mest varit ett problem i film som fortfarande, upplever jag det, är ett medium där tydlighet i framställandet av en idé är av lite större vikt än inom dramatiken som ju fick sin avant-garde-period långt mycket tidigare än filmen. Det kommer av att jag verkligen ogillar att bli skriven på näsan, eller på något sätt bli dumförklarad av ett manus.

Under året som gått har jag hittat tillbaka lite grand till skådespelande, som jag aldrig riktigt gjort aktivt men som jag tyckte mycket om i skolan. Jag gjorde huvudrollen i ett studentspex i Lund under våren, och det jag kände var att jag blev mer kritisk till mina texter och började mycket mer frekvent läsa högt det jag skrev. Och det hjälpte mig att i större utsträckning identifiera mig med rollfigurerna jag skrev och hitta ord eller formuleringar som inte kändes rätt eller på sin plats. Eller framför allt repliker som helt enkelt oavsett karaktär inte fungerar så bra att säga.

 Kommentera

Du kan använda de här HTML-taggarna och attributen: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(krävs)

(krävs)

 
© 2012-2015 Musikalisk.se Suffusion theme by Sayontan Sinha