”Västerländsk konstmusik” eller ”västerländsk konstig musik”. För många är inte skillnaden särskilt betydande. Dagens ”klassiska musik” eller ”konstmusik” har en tendens att tilltala bara en relativt liten del av befolkningen. Och konstmusiken subventioneras, även om den lider mer och mer för varje år. Borde den subventioneras? Det råder inga tvivel om att operans och konserthusets besökare har en hög medelålder. Kommer de nuvarande yngre generationerna ”mogna” på samma sätt som de som är de äldre generationerna idag. Kommer det finnas tillräcklig mycket intresse för att hålla alla dessa orkestrar vid liv?

Jag tillhör en minoritet. Jag är 90-talist och har ett genuint intresse för västerländsk konstmusik, såsom den fortfarande framförs i konserthusen. Samtidigt vet jag med mig att jag mitt sätt att vara generellt sett återspeglas i min egen generation. Jag har inte mycket tålamod. Jag ser gärna snabba svängar. Saker ska gå fort. Frågan är: om jag hade möjligheten att gå på konsert varje vecka, skulle jag göra det? Jag måste nog erkänna att det blir ett nej där. Jag med mitt genuina konstmusikintresse (för det är genuint) kommer aldrig att aktivt kämpa för symfoniorkestrarnas överlevnad. För konserthusupplevelsen. Medan jag glatt betalar min Spotify-månadsavgift kommer jag utan tårar se på hur allt fler större ensembler får lägga ner sina verksamheter.

Mozarts, Beethovens, Vivaldis och Brahms musik kommer inte att dö ut. Men jag tror att det kommer att upplevas på annorlunda sätt i framtiden. Nya flerdimensionella audio-visuella spektakel. Fri från konserthusritualen. Utan fin kostym.

Mer tänker jag inte tro idag.

 Kommentera

Du kan använda de här HTML-taggarna och attributen: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(krävs)

(krävs)

 
© 2012-2015 Musikalisk.se Suffusion theme by Sayontan Sinha